Vi är väldigt glada att kunna presentera en föreläsning med Lars Nilsson den 24 november, kl 18.00-20.00.
Lars Nilsson kommer samtala med utgångspunkt från två av sina verk: In Orgia (2004) samt Vid mitten av vår levnadsbana fann jag mig i en mörk skog (2002). Det är två videoverk som är utan början och utan slut och bjuder in till en oändlighet där vi som betraktare får en framstående roll i verken. Båda verken är storslagna iscensättningar där utmaningen ligger i åskådarens blick.
På Ståhl Collection hänger två verk som är ifrån dessa två iscensättningar. Det är fotografier, tagna med storformatskamera och kan beskrivas som helt fristående verk trots att de är scener från videoverken. Att uppleva rörlig bild, med ett för många utmanade innehåll är en helt annan upplevelse än att se de två stilla bilderna på väggen. Vi, som betraktare blir på ett nytt sätt deltagande i ett skeende och händelse – en fråga som väcks är: vad får vi för roll då?
Lars Nilsson kommer prata om betraktarens roll – hur är vi en del av verket? Är det betraktarens blick som blir avgörande? Kan betraktaren vara en del av verket?
Han kommer även, utifrån dessa verk ta upp frågeställningar kring sexualitet och politik i könet. Var går gränsen för det pornografiska? Även här – vad har betraktaren för roll? Spelar det någon roll om det är en kvinnlig betraktare eller manlig?
Välkomna till en väldigt intressant kväll med samtal kring konst, sexualitet och betraktarens roll med frågeställningar som går att applicera på flera områden i vårt samhälle.
Det är ett dessutom unikt tillfälle att kunna se dessa två videoverk!
Lars Nilsson är en av våra mest etablerade samtidskonstnärer och har varit verksam sedan slutet av 1970-talet.
I sina verk räds han inte frågeställningar kring tiden, döden och det manliga kulturella arvet. Han har rannsakat sig själv i frågor kring sexualitet och maktstrukturer och uttrycker sig i måleri, skulptur, installationer – och som här i videoverk och fotografi.
Konstnären om sitt verk Vid mitten av vår levnadsbana fann jag mig i en mörk skog (2002) :
“Som oftast har man flera ingångar till ett verk, den första impulsen till Vid mitten av vår levnadsbana…var förtjusningen över en väninnas exhibitionistiska läggning. Jag funderade över hur denna skulle kunna gestaltas utan att hamna i pornografins förutsägbara konvention. Just då var jag främst upptagen av skulptur, i samband med detta föddes tanken på att filma på ett skulpturalt vis, att med hjälp av en fast kamera upprätta ett autonomt rum kring en karaktär med vilken betraktaren delar vad som kan upplevas som reell tid. Vi kan röra oss fram och tillbaka framför scenariot i mänsklig skala, vi kan själva avgöra seansens längd men aldrig komma riktigt nära. Projektionsskärmen tjänar som detta levande dioramas glasruta framför vilken vi alla blir voyeurer. Kvinnan i bilden, blottad, masturberande, blir paradoxalt nog skyddad i sin privata belägenhet ju längre tiden går medan betraktarens blick, speciellt om det är en man, på ett generande vis exponeras i rummet”.
Lars Nilsson
Bokningen är stängd för detta evenemang.
